Historien om parken

Här kommer ett till ”Historien om”-inlägg. Det är inlägg om helt ovärda saker, men som ändå blir till ett litet äventyr i min vardag. Så gillar ni inte att läsa långdragna historier om något egentligen inte alls så intressant, så kan ni hoppa dessa inlägg. Men är ni som mig och tycker att det är kul, då kanske dessa inlägg passar. 

Nu handlar det om parken som jag har utsikt över från mitt fönster. Jag gillar min utsikt och parken ser riktigt mysig ut. Redan första dagen tänkte jag att jag skulle vandra in där snart och utforska den. Problemet var bara att jag inte hittade ingången. Utanför mig är det en mur. När jag har gått på andra gator har det varit en mur, alternativt ett hus, som alltid har skiljt mig från denna park. Jag hade inte tidigare speciellt gått för att leta efter en ingång, men började störa mig på att jag inte visste var, eller om, den fanns. Om parken fanns för allmänheten eller om det kanske mer var som en innergård. Så vad gör jag då, en kväll när det som vanligt är cirka 25 grader och jag borde göra läxan till dagen efter? Jag går ut, med min kamera, för att hitta den där ingången. Jag gick hela vägen runt, för att bara mötas av murar, hus, staket, allt förutom en ingång. Tillslut hittar jag en öppen grind, där det står Kinderhilfezentrum. Jag tänkte att det förklarade allt, varför det var murar runtomkring och inte fanns så många ingångar. Jag traskade in, för att mötas av en lite mer lekplatsaktig park, än den som jag har sett från mitt fönster. Jag insåg att jag var ganska så långt ”upp” i parken, så jag fortsatte att gå för att komma bort till min del. Och vad tror  ni jag möts av efter cirka 200 m? Hus. Hus som skiljer mig, i denna park, från den ”riktiga” parken på andra sidan. Ingen ingång. Så det var bara att gå tillbaka, ut genom grinden, och fortsätta min väg utanför denna park, i tron om att jag aldrig skulle hitta rätt. Går cirka 200 m, hittar en stängd port. Låst. Tänker att jag iallafall fick svar på vart människor kommer in, och att det dessvärre var en privat park. Lite besviken, men samtidigt nöjd över att jag hittat ingången, så går jag tillbaka de sista kanske 400 m hem. Hittar till min glädje och förvåning en till grind, som går upp när jag tar i handtaget. Kikar in, och inser att detta är min park. Då hade klockan sprungit iväg, så vad som finns där inne väntar jag med att utforska en annan gång. Men nu har jag iallafall hittat dit.   892

Så som det såg ut typ hela vägen runt parken.891

 

Lägg märke till spindeln precis under Eulerstrasse890

Den låsta dörren.889

Den icke låsta dörren.888Utsikten från mitt fönster.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s