En värld full av känslor

Sitter på tåget på väg bort från Stockholm och är i detta nu inte alls glad över det. Tidigare har det verkligen inte gått upp för mig att det är nu jag lämnar Stockholm ”för gott” utan det inser jag först här och nu. Allt det jag lämnar.

Jag lämnar många riktigt, riktigt fina vänner.

Jag lämnar den extra fina vännen Louise och min bror-fast-ändå-inte Peeter.

Jag lämnar en familj jag vuxit in i under flera månader.

Jag lämnar jobbkollegor som är en helt naturlig del i mitt liv.

Jag lämnar det bästa jobbet jag någonsin haft som jag antagligen hade kunnat få förlängt i höst.

Jag lämnar otroligt kul hemmafester och picknickar.

Jag lämnar ett grannskap som inte liknar något annat.

Jag lämnar en lagom stor och underbart vacker stad.

Jag lämnar Skinnarviksberget, Vigårda och Café String.

Jag lämnar ett liv där jag precis hade lärt mig vem jag var och vart jag stod.

Jag lämnar något som är bra mycket svårare att lämna än Düsseldorf. Oerhört svårt att lämna faktiskt.

 

Så hur skulle jag kunna vara glad?

980Louise. Världens bästa Louise. Det viktigaste jag fick med mig från dessa månader.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s